Det var den måndagen...

Sovit uruselt i natt eftersom jag har haft magont. Lätt illamående och musklerna var alldeles spända.
Bara upp ändå och väl på jobbet har dagen flutit på ändå. Energinivån var kanske inte på topp men det gick.
Veckohandlade på väg hem, stort steg! Det var länge sen...
När det inte blir lika många småköp minskar förhoppningsvis impulsköpen också.
Ullis och jag har bestämt att jag ska köra handfast minus och typ vanlig mat.
Jag ska äta bars till mellis när det inte finns annat men annars vanlig men bra mat.
Jag är inte tillräckligt motiverad för att göra monstersiffror utan det får ta sin tid. Försöka hitta en jämn nivå.
Har bytt ut morgonshaken till en vanlig frukost. Därför har jag ikväll kokat ägg eftersom jag inte bara står mig på bär och kvarg. Det blir ett bra tillägg.
Eftersom jag också tränar för halvmaran kommer frukosten bli större och mer kolhydratsrik de gånger jag tar ett morgonpass.

Kroppen var trött från nattens magknip. Musklerna var inte heller riktigt hundra. Körde ett ganska hårt löppass på 11km i lördags och kroppen är inte riktigt återhämtad än. Därför körde jag "dagens"maxnivå på svettisen som var något lägre än vanligt. Svettig blev jag och jobbigt var det så jag är nöjd.

Väl hemma fyllde jag på med både en apelsin, några jordgubbar och faktiskt en knäckemacka med ett ägg. Hade liksom "råd" med det då middagen blev ett lättare val idag.
Världens bästa mamma bjöd på kokt torsk med hackade ägg, skirat smör och massa goda grönsaker. Bland annat kokta rödbetor.
Det fanns inte så mycket torsk då barnen åt mer än vanligt så en äggmacka på kvällen kändes bra.

Ullis undrade om jag inte kunde få ihop viktminskningstankar med fokus inför halvmaran. Jag var först tveksam då jag inte vill sätta nån press på min träning. Den ska liksom alltid vara ganska lustfylld för det är då den blir av kontinuerligt.
Men tankarna har jag haft. Det klart... 4kg mindre är faktiskt 4mjölkpaket mindre att bära på varje steg jag tar. Klart jag skulle känna mig både snabbare och starkare.

Så ny målsättning är att ha tappat 4kg innan halvmaran som är om ca 8v.
Jag tror det är en ganska rimlig plan. Jag vill inte dra ner för hårt på kosten och bli sjuk stup i ett eftersom träningen är ganska så hård.
Ullis trodde också att jag borde kunna gå ner långsamt om jag kör handfast minus, har en undantagsdag och äter mer frukost vid morgonlöpning.
Min träningsnivå är ju liksom lite mer än en "vanlig motionär".

Nu säng, imorgon är det vilodag och jag ser fram emot en soffkväll. Ska bara måla altandörren först, skriva lite IUP:er och umgås med barn.

Jag ska lyckas!!!


#1 / / MariaG:

Så häftigt att du ska köra en halvmara, imponerande!
Att tänka för mycket på viktminskning när man kör ett tufft träningsprogram tar ju emot, jag tror nog att vikten ger sig lite per automatik när man tränar så hårt som du gör och ändå äter bra mat!

Skönt att ha dig tillbaka i bloggvägen, du ska veta att jag verkligen saknar dina blogginlägg!!

MariaG

Svar: Jag hoppas på det Maria! Vill ha lite balans i livet igen :)

Gulligt att höra att jag är saknad.
Ibland behöver man en paus från allt och då gäller det även bloggen men nu är jag
tillbaka :)
Lena Davoust

#2 / / Lina:

Det här låter som en bra plan! Visst, det kanske tar längre tid men träningen kommer bli enklare och roligare då du har mer energi och du kommer förmodligen vara piggare.

Kör på! =)

Svar: Jag tror också på den Lina. Du försökte ju liksom påtala det tidigare för mig men jag var inte riktigt redo att lyssna då.
Man måste tro på det man gör annars går det aldrig och nu tror jag på detta :)
Tack för pepp =D
Lena Davoust

#3 / / Cia:

Är så imponerad av planen med halvmaran! Du har verkligen lyckats redan nu om målet är ett hälsosamt och längre liv.
Cia

Svar: Det är det definitivt Cia. Hälsosamt och längre liv. Vill bara vara lite smidigare, få en bättre balans i vardagen och faktiskt gilla det jag ser i spegeln. Är inte riktigt klar än om jag nu blir det någonsin ;0)
Halvmaran gjorde jag även förra året. Är en så bra sporre till att få träningen gjord men det måste kännas kul och inte som ett måste eller ångest. Och kul känns det verkligen. Jag är helpeppad att genomföra loppet på ett bra sätt =D
Lena Davoust