lenasitrimresa.blogg.se

Halvmaran gick med tanke på omständigheterna över förväntan.

De 10första km gick bra och kändes precis som vanligt men därefter sa kroppen ifrån. Energin var slut och tyvärr fanns inga reserver. De 11 kommande kilometrarna blev en stor plåga och en riktig psykisk utmaning.

Det fanns dock aldrig nån tvekan på om jag skulle avbryta eller inte. Bara å köra!!!

Så nöjd och idag, dagen efter så börjar träningsvärken komma nu på kvällskvisten. Jag som tyckte det verkade så bra under dagen.

Förutom halvmaran så har vi hunnit med  middag med vänner, livet är en schlager på Cirkus, vårutflykt, hundbad/hundklipp Och simskoleavslutning.

Nu på kvällen tittade jag på när jag sprang i mål på halvmaran. Alla filmas!

My God... En levande bauta köttbulle.

Vågen har visat sanningen ett tag och kläderna är för små, ändå har ögonen och huvudet vägrat att se.

Imorgon kör jag! För dit vill jag inte igen.

Vill vara smidig, energifylld och att kläderna ska sitta snyggt.

Bara att bita ihop och ha samma psyke som när jag sprang.

Allt går om man bara vill och nu vill jag mer än på länge.

Tror jag ska kolla på den där filmen varje gång som jag känner för att stoppa fel saker i ansiktet.

Funderar på om jag ska anmäla mig till nästa halvmara redan nu för även om det var bland det jobbigaste som jag har gjort på länge så är jag absolut inte avskräckt.

Hade jag inte blivit dålig hade det gått betydligt bättre. Då hade jag orkat nästan hela det andra varvet också.

Nästa halvmara vill jag se ut som alla de andra löparna och känna mig stark och smidig.

Det går om man bara vill.

Jag ska lyckas!