Den här dan var jag värd...
Inser att jag har jobbat en vecka lite halvkrasslig. Inte tillräckligt sjuk för att vara hemma men inte heller helt pigg. Idag känner jag att energin återvänder :)
Startade dagen på bästa sätt, svettispass med den bästa instruktören. Det är stor skillnad på vem som leder träningen.
Om du har provat en träningsform och inte gillat den kan det mycket väl bero på instruktören. Är sååå viktigt för att passet ska kännas bra. Rätt inspiration, rätt musik och rätt pepp.
Vi har fått mycket gjort.
Förutom ett besök på badhuset med hellyckliga barn har vi även lyckas fixa i trädgården. Varmt och soligt hjälptes vi alla åt. T o m ungarna rensade ogräs och hjälpte till med att klippa gräs och stuva ner i säckar.
När vi gick in började det faktiskt att skymma. Var tacksam att maken hade valt mat som gick snabbt att fixa, "hemmagjord" pizza. Kanske inte den bästa maten men med tanke på att vi inte suttit en sekund utan rört på oss hela dagen är det nog ingen fara. Speciellt inte eftersom den drygades ut
med en massa sallad.
Lunchen var inte heller så nyttig. Hamburgehak... jag valde en 90gr med sallad så det var ju ok ändå.
Med andra ord, maten har inte varit toppen men har ändå gjort bättre val än vad det kunde ha varit.
Det bästa med dagen är ändå känslan att vara nöjd, harmonisk och faktiskt glad. Det har jag saknat! Har faktiskt varit ganska låg på sista tiden och det har säkerligen att göra med att jag inte har varit helt frisk, höstdepp och vardagslivet men det är nåt mer...
Även om saknaden inte är lika stor så fattas hundarna mig. Tänker på de dagligen när de borde varit där och inte är det. Saknar promenaderna. De där som man aldrig tar, pga vädret, om man inte har hund eller annat sällskap.
Saknar att inte kunna ge resterna till nån.
Saknar att ha rent under köksbordet (måste sopas stup i ett)
Saknar tassarna mot parketten.
Saknar det tunga huvudet som helt plötsligt låg i knät... eller den kalla nosen man kände om man stoppade ner handen under bordet.
Saknar hundlivet överhuvudtaget.
Lovis <3
Lika mycket som jag längtar efter att få besöka valparna fasar jag också för mötet.
Om det inte fungerar för allergins skull. Ja, då måste vi ändra vårt levnadssätt. Vilken sorg det skulle bli då... Hoppas vi slipper!!!
Imorgon ska vi på skogsutflykt med mormor medan Dennis är på handboll. Sen ska väl löven ner i säckar (blir mycket när man har en stor lönn på tomten) och så söndagsmiddag hos svärisarna. Brukar ju ha lite måndagsångest på söndagen men det känns ok... eftersom varje dag som går betyder en dag mindre till valpbesöket.
Ciao!