lenasitrimresa.blogg.se

Idag har jag haft klassen på besök. Mina underbara gulliga ungar som jag nu har bestämt för att lämna :(

10 godingar stod i mitt kök och bakade pizza och cupcakes.

 

 

 

Vilken lycka både för de och för mig. När vi gick tillbaka pratade de om hur många gånger de hade varit hos mig (3ggr). Sen pratade vi minnen och HERREMINGUD vad de kommer ihåg. De minns saker som inte jag kommer ihåg. Det är ju kul att man lämnar en del positiva minnen som de förhoppningsvis bär med sig hela livet.

 

Hade utvecklingssamtal på eftermiddagen och åkte sen och hämtade kidsen. Vi behövde handla inför helgen... imorgon får vi finbesök av kollegan Marianne med sambo och dessutom kommer Emelia och pojkvännen över i helgen.

När vi var klara i centrum var klockan ganska mycket. Att stressa hem och ställa sig vid spisen kändes inte så lockande efter en hektisk arbetsdag.

Vi svängde förbi den lokala pizzerian och åt middag där. Ingen disk, inga kartonger utan bara snabbt och enkelt.

Det blev en avocadosallad med lite vitlökssås. Bröd skippade jag MEN jag åt upp hela salladen.

 

 

Borde ha dragit ut på en löprunda men när ungarna har lagt sig är jag banne mig helt färdig. Messa en kompis som hängde med ut på en promenad. Det var så energigivande och jag blev verkligen pigg. Tänker inte ha dåligt samvete för att det blev 5km promenad istället för 5km löpning.

 

 

Jag har fattat ett beslut nu på kvällen... Sänka kraven på viktminskningen för det funkar inte med det livet och de andra krav som ställs på mig just nu. Samtidigt som jag fattade beslutet kändes livet lite roligare igen. Jag har satt ett mål på Itrim att jag ska träna 3ggr/v. Då räcker det att jag håller det. Även fast jag egentligen vill träna 5ggr/v så måste jag förlika mig med tanken och tycka att jag är duktig om jag klarar 3. Som det är nu håller jag på att gå under av depression när jag inte lyckas med det målet som jag hade i huvudet bara för mig själv.

Jag ville satsa hårt för att gå ner minst 1kg i veckan men även här sänker jag kraven. Jag orkar ju inte lägga ner den möda och fokus som det kräver. Det måste vara okej att bara gå ner i vikt just nu, vilka låga siffror det än ger.

Med andra ord ska jag helt enkelt sänka kraven på mig själv och faktiskt tycka att det är okej och IDAG gör jag det också.

Livshjulet snurrar så himla fort och överallt behöver jag lägga min energi. Nuvarande jobb, nya jobbet, ungarna, familjen, vänner, huset och mig själv. Det gäller att hitta en bra balans och att jag känner att jag lyckas. Just nu känner jag mig ganska misslyckad och otillräcklig överallt... nä inte överallt men med min viktresa i vilket fall.

 

Jag kommer fortsätta med stegmål, träningsmål och hålla maten på en bra nivå men som sagt kraven på vad jag "måste" prestera är lägre.

Har redan ett nytt datum när jag ska satsa mer tid på mig själv igen, när jag kommer i första hand igen, 2 januari. Då är jag ledig i en vecka, alla helger och födelsedagar är avklarade och förhoppningsvis kan jag hårdköra med både kost och träning. Få en bra kickstart som jag orkar hålla ett tag fram över...

 

Vet inte vad Itrim säger om detta men jag tänker inte fråga. Jag måste hitta min egen väg, vad som passar mig. Det är det jag håller på med.

Är riktigt nöjd med dessa tankar, så hade jag inte tänkt förut. DÅ hade jag kört huvudet hårdare i sanden för att sen totalt misslyckas.

 

Tog på mig ett par byxor som jag inte använt på ett tag. Jag kommer ihåg när jag fick igen dessa byxor för första gången och var så lycklig över det. Dessa byxor funkar men de sitter inte så snyggt längre, alldeles för stora.  Jag insåg då att jag faktiskt har kommit ganska långt. Alldeles för långt för att tappa kontrollen...

Jag har kämpat så hårt och nu tillåter jag mig ett andrum.

 

 

 

Steg: 19371 (

 

Total viktminskning: -25,9kg

 

Jag ska lyckas!!! På mitt sätt!!!